Av Jonas Christiansen
Först och främst till alla kvinnor här, tack för alla spännande berättelser. Jag och vi har vunnit mycket på dem och jag är mer än imponerad av din förmåga att uthärda smärtan som en förlossning ger 
Flora Elise född torsdag 25 april kl 15.08
Eftersom detta är en mans konto, kommer allt att vara från en mans synvinkel.
Mina 4 råd till män:
1. Om du är rädd för hemförlossning, och din fru/pojkvän vill ha det, bekanta dig då med det. Kom till intromötet, läs om det och viktigast av allt, lyssna på din kvinna! Det är hon som ska föda.
2. Före förlossningen, prata om vad som förväntas av dig. Massage, kontakt med barnmorska etc. Och var uppmärksam på att avtalen kan brytas.
3. Var redo att bli utskälld – när den blivande mamman först hamnar i smärthelvetet har hon inte riktigt ork till långa, djupa samtal. Så var beredd på "du stinker kaffe", massera ländryggen", "håll käften", "inte nu"
4. "Go with the flow" - det var flera saker jag inte förväntade mig att hoppa in i under förlossningen, men när man väl är med i det måste man kasta sig in i det. Tänk om du ångrade dig efteråt.
Här kommer rapporten:
Vi hade gått några dagar över tiden och min flickvän hade haft lite sammandragningar nästan tre kvällar/nätter i rad och varje gång det hade varit 3-4 sammandragningar i rad så gick det över av sig självt. Väldigt frustrerade gick vi också och la oss på onsdagskvällen, UTAN någon bebis.
Jag vaknade kl 5.30 torsdag morgon! Min flickvän hade haft förlossning sedan dess 3, och de hade inte slutat den här gången, så det antydde att något kunde vara på väg! På Vid 6 ringer jag barnmorskan och berättar att sammandragningarna låter som de ska. Vi har ett lugnt samtal och hon kommer kl 8 för att upptäcka att min pojkvän är 2-3 cm dilaterad. Upplyft av denna nyhet (troligen mest för mig då pojkvännen har ont) åker barnmorskan och besöker ett annat ställe innan hon kommer tillbaka kl. 10 och får reda på att pojkvännen är 5 cm dilaterad. Under tiden har VI jobbat med värkarna. Jag säger vi för att min flickvän använder sina andningsövningar så bra som hon har lärt sig, både genom mödraprofylax och förlossningsförberedelser i Nykøbing F där vi bor, och jag trycker på höfterna och ländryggen, då min flickvän snabbt upptäcker att det lindrar smärta . Det slutar därför med att jag också pressar henne på höfterna och ländryggen under alla sammandragningar från början till slut (ca 9 timmar i sträck). Jag gick förresten på mamaprofylaxen de flesta gångerna. Det kan absolut rekommenderas. Om det finns män som läser detta så är det inte där man sitter i en hippiecirkel på yogamattor och går zen. Det är en barnmorska som tillhandahåller verktyg för t.ex. kvinnans andning, men det finns också riktigt bra knep för mannen och fokus på samarbete.
Vi fortsätter det goda arbetet uppe på plan 1 (nära toaletten) och först när barnmorskan kollar igen runt kl. 13, min flickvän är 8 cm dilaterad. Här har hon länge gått in i sig själv. Barnmorskan föreslår därför att vi går ner i vardagsrummet där en fint tempererad förlossningsbassäng står klar med hjälp av vår förlossningsassistent. Det rekommenderas verkligen att ha en förlossningsassistent med sig. Det måste såklart vara någon den blivande mamman trivs med. I vårt fall var det min pojkväns lillasyster, och hon ansvarade för att gå med vår hund, värma mat åt oss, förbereda födelsebrickan, ta bilder och mycket mer. Hon var guld värd under förlossningen, så min pojkvän kunde koncentrera sig på andning och tryck, och jag kunde koncentrera mig på att hålla trycket på höfterna och ländryggen. Min flickvän ville inte att jag skulle lämna henne på 1 sekund.
Hon var inte mycket för att gå upp ur sängen, men hon blev övertalad och vi kom ner för trappan och ner i poolen.
Först hade jag en idé om att jag skulle stå/sitta bredvid poolen och hålla i min flickvän, uppmuntra henne och låta henne klämma min hand, men ganska snabbt stod det klart att jag var tvungen att hoppa i vattnet för att kunna fortsätta hålla i höfter. Jag hittade alla möjliga konstiga positioner för att hålla syran borta från mina biceps. 
Under de nästan två timmarna vi var i vattnet slutade jag med att jag satt och stirrade på min flickväns baksida samtidigt som jag tryckte och tryckte på hennes höfter. Och jag måste lova att jag fick allt. En hemorrojd, en ändtarm som slutade att vända ut från kroppen, lite avföring och små rester från livmodern. Allt detta var på gränsen men helt lagt åt sidan i situationen, och viktigast av allt fick jag också uppleva hela pressfasen på nära håll. Att se huvudet sakta komma fram, att falla tillbaka in i älskarens kropp, det var en syn jag aldrig kommer att glömma, och ALDRIG kommer att ångra att jag fick uppleva. Först kunde en liten topp av hår ses, sedan lite av huden och sedan huvudet. Härifrån var det bara 2-3 sammandragningar kvar och när bebisen kom fick jag instruktioner om hur jag skulle bidra genom att lägga upp bebisen till mamma. Jag var med dig hela vägen, hjälpte bebisen att lägga sig på pojkvännen och hade det jättekul när jag såg den lille för första gången. Jag lyckades vara den som berättade könet och jag hjälpte efteråt till att klippa navelsträngen, vägar och mycket mer!
Om det är några män som är tveksamma till om de ska ha hemförlossning så är det bara att fråga mig! Det var den mest fantastiska och, under omständigheterna, lugna förlossning man kan önska sig. Det rekommenderas varmt med en hemförlossning.
Det går bra för oss alla tre, och jag är SÅ stolt över det som har kommit ur det, och inte minst väldigt stolt över min flickvän och hennes uthållighet
